Etikettarkiv: hund

På resande tass i snöyra och julkaos! Del 2

Bilresan:

Personligen så ääääääääälskar jag att åka bil! Det är så skoj! Ja, det är ju förståss så länge som jag slipper att sitta i den där förbenade buren. Men i år hade matte och husse köpt ett bilbälte till mig, så nu slapp jag att sitta hukad i flera timmar och klaga på husse när han svänger för mycket så jag åker i väggen.

Jag var inte den ende som hade fått ett bilbälte, luffsen fick ett han också och han protesterade högljutt när matte satte på honom det. Sen fick jag mig ett gott skratt när han stapplande, vaggade fram på stela ben och såg mäkta ynklig ut. Men efter lite övning under tiden som matte o husse packade bilen så gick det bättre. Därefter var det vår tur att hoppa in.

Min väska

Min väska (Bilden hämtad från djurmaxi.se där den är köpt)

Först tog matte och satte på mig min lilla sele och sen fick jag sitta i väskan ut i bilen. Det var bara det att det var så länge sen som jag suttit i väskan och jag ville på det bestämdaste gå själv, så jag hoppade helt sonika ur och landade jag rakt i en snödriva! Vinterbadare är inte kloka, tänkte jag! Till råga på allt var det så kallt ute att jag fick kippa efter andan, hemskt! Inte kunde jag komma ur snön heller för i mitt nästa hopp landade jag i en ny snödriva. Fullständigt omöjligt att ta sig ur, bara snö överallt!

– Usch och fy för all denna snö, säger jag. Den är fin att titta på genom fönstret men aldrig trodde jag att den skulle vara så lömsk, man ser ju inte vart man ska gå! Kanske skulle de göra något för de där snöfantasterna som gillar snö, det borde finnas som en olympisk gren, kattkonsthopp i snölabyrint.

Tur för mig att matte lyckades fiska upp mig och kvickt, stoppa mig innanför jackan. Som jag frös! Och i bilen skulle det grejas med bilbältet och andra sidan om mig hade jag en gnyende luffs som inte ville åka bil. Brrr vilken start, tänkte jag och burrade upp pälsen.

– Men på med tröjan, sa matte så du blir varm. Sen slängde hon på mig flertalet filtar tills jag såg ut som en liten kattmumie från Egypten. Tur att ingen såg mig, ja mer än luffsen då som flinade gott medan han gjorde en liten egyptisk dans med nosen i profil. Men det fick han snabbt igen för en halvtimme in på bilresan då blev luffsen åksjuk och spydde rakt ned i handduken som matte höll fram.

Tack och lov somnade han sen så att jag fick lite lugn och ro när jag skulle gå på toaletten. Jag vet inte hur det är för er andra missar men jag har en toalett i min bil och jag måste erkänna att den är himla praktisk. Det enda jag behöver göra är att jama på matte så att hon tar av locket och släpper loss mig, sen är det bara att hoppa i lådan, gräva och göra sitt. Smidigt och bra tycker husse, som är glad över att inte behöva stanna stup i kvarten, det räcker med toalettbesök för resten av familjen säger han.

Det var mörkt när vi åkte ned så jag såg inte så mycket genom rutan men bilar både stora och små och fanns det gott om och en del lysande monster. Ibland såg det ut som att de kom körande rakt mot oss och då fick jag mjaua till husse att han skulle vara uppmärksam. I mitten av resan stannade vi och åt och drack vatten innan vi fortsatte. Jag tog en liten tupplur och långt ut på natten körde vi sakta genom en stor skog och då talade matte om att snart var vi framme!

Annonser

På resande tass i snöyra och julkaos! Del 1

Mjau på er alla missar!

Nu äääntligen, har jag lyckats få tillgång till datorn så att jag kan tassa ned mitt juläventyr! Matte har länge ockuperat datorn och noga stängt igen den varje kväll men idag glömde hon det så nu passar jag på att vandra på tangentbordet och trycka några tassar.

Ni förstår julen det är en konstig högtid som människorna de har men ganska kul om man har överseende med deras konstanta flängande fram och tillbaka. För det var det gott om den här julen, tre olika hotell bodde vi på, alla med olika stil och charm. Ett av dem hade jag bott på tidigare men den här gången var det annorlunda. Inte minst med tanke på att luffsens var med och bjäbbade för kung och fosterland. Honom kunde vi tydligen inte lämna hemma, vilket var mitt förslag men det godtogs inte pfft! Men jag ska ta allting från början.

Kvällen innan:

Ni förstår det började redan kvällen innan när matte som vanligt vid den här tiden på året sprang från det ena rummet till det andra och drog fram resväska efter kasse som hon packade ned grejer i. Det var nästan så att man kunde tro att hon packade för ett helt kompani 😛 Nåja, jag tycker att det är lika kul varje gång som alla väskor, och framförallt den stora resväskan, åker fram eftersom man kan hoppa ned i den o gömma sig i, riktigt mysigt. Luffsen däremot sprang som en toking efter benen på matte och pep:

– Vad händer nu? Vad händer nu? Vad gör hon nu då?

– Mrraourao, sa jag och i lugn och sansad ton talade jag om för luffsen att han minsann fick ta det lilla lugna för jag blev alldeles yr i skallen av att se honom springa runt så där. Vad tror ni att han gjorde? Nä precis, inte lyssnade han på det örat. Han fortsatte naturligtvis att springa efter matte och pep ännu högre (som om det skulle hjälpa han vet om att matte inte pratar varken hund eller katt):

– Vad gör du matte? Ska vi någonstans? Vart då?

Suck, sa jag innan jag tog satts och sprang efter den lille valpen och tog ett rejält nackatag på honom för att få honom att lugna ned sig. Det blev en ordentlig brottningsmatch och när husse kom för att gå emellan slank jag snabbt iväg för att tvätta bort allt damm som hade fastnat i pälsen. Skönt när husse o matte äntligen fattar och kommer och säger till, men att det ska ta sån tid! Sen fortsatte matte tålmodigt att varva sitt packande med att fösa undan lurven som lade nosen konstant i blöt. Och så fortsatte cirkusen till morgonen därpå när vi skulle åka bil.

Forts. följer

Lusse lelle, Lusse kise…

Glad Lussekatt på er alla missar!

Eskilstunas lussekatt blev jag inte i år men jag ska be att få gratulera den glade Paso Doble som titeln gick till, stort grattis! Men tro inte att jag hänger läpp för det, för lussat det har jag gjort i alla fall, både för matte och husse med luffsen i släptåg.

I min enfald trodde jag att luffsen skulle klara av positionen som pepparkaksgubbe, men så fort jag vände ryggen till så låtsades han tappa fatet som pepparkakorna låg på i golvet så att de flög i tusen bitar! Sen käkade han raskt upp alla smulor som fanns med motivationen:

– Pepparkakorna blev ju smutsiga, såndant kan vi ju inte ge till husse o matte, mumlade luffsen medan han damsög golvet med nos och tunga.

Suck ja, det blir till att öva ordentligt inför nästa lucia, konstaterade jag. Körsången gick lika illa den, jag mjauade mitt allra bästa:

– Nimbus är en lussekatt… och sen var det meningen att luffsen skulle fortsatt:

– Vi tackom nu så gärna.

Istället sjunger luffsen:

– Jag tror han har fått fna-att.

(jag) – Han lussar både dag som natt.

(hunden) – Hihihi, han tror han är en stjärna. Håll för öronen min vän, missen jamar falskt som bara attan 😛

Därefter fick jag spel på luffsen som fördärvade den fina sången och blev tvungen att ge honom en lätt tass så att han skärpte till sig. Nåja, hur som helst så fick vi i alla fall mysa lite i sängen.

Senare på eftermiddagen, när jag egentligen skulle till att ta min tupplur, bar det iväg till min veterinär för att lussa en sväng. Fast den här gången fick inte luffsen följa med. Besöket gick bra, inga dumma prover som skulle tas, de bara klämde lite på mig så det var ok 🙂

Mjaaaaaaooooou (gäsp) Dags för mig att ta min lilla försenade tupplur nu.

Mjau Raouw på er!

/Nimbus

Julens Olympiska Spel!

Tjenamors alla missar!

Äntligen, nu börjar det! En hel vecka med JOS. Alla sitter bänkade i soffan, på mattan och själv pendlar jag mellan soffan och mitt träd för att få bästa möjliga plats. Grenarna som man tävlar i är bland annat städkapplöpning, pepparkaksmaraton och granpyntningsgymnastik.

Som vanligt när Julens Olympiska Spel närmar sig är matte fullständigt om sig och kring sig för det är hon som tränar många av deltagarna och hon tar spelen på största allvar.

Den första sporthändelsen som stod på schemat var städkapplöpningen. Jätteskoj att titta på! Det tycker både jag och luffsen, fast jag är nog en lite mer sofistikerad i min hejaranda, vilket är mer än man kan säga om luffsen. Han är ett riktigt hängivet fan av sporten och återhållsamhet är inte ordet som jag skulle använda om honom.

Först ut på banan susade den brummande Snabeldraken för att sluka varendaste liten damråtta som den kunde hitta. Fram och tillbaka, hit och dit över golven. Snabeldraken följdes tätt av Slaffsan som ivrigt slickade golvet efter smutts. Sist och minst följde Vittsiga Vifftan som dammade loss i en lyrisk dans.

Spänningen var hög och jag hejade på allt vad jag kunde. På slutet blev luffsen så till sig att han började springa bredvid deltagarna för att heja på dem, varpå matte vänligt men bestämt dirigerade honom till utvisningsbåset för en timeout. Heja får man absolut göra, men inte störa atleterna, förmanade hon.

Jag ska erkänna att det var inte det lättaste att utse en vinnare i denna gren, alla kämpade hårt och bjöd på sitt allra bästa. Men efter en ingående diskussion med luffsen kom vi slutligen överens om att det var Vittsiga Vifftan som stod överst på prispallen detta år.

Och på tal om tävling, ni glömmer väl inte att rösta på mig Spiritus Nimbus kandidat nr 11 😉 i tävlingen om årets LUSSEKATT. Fram till den 7 December går det att rösta. Sen blir det riktigt spännande! Det är nästan så att jag måste bita lite på klorna.

Nu är det dags för ett litet välbehövligt mellanmål!

Mjau raow!

/Nimbus

Vapenvila med vit flagg.

Morgonen efter mitt tuktande av valpen kom husse och matte viftandes med vit flagg. Nåja, tänkte jag skeptiskt, låt se vad de har att erbjuda. Jag befarade att de skulle diktera upp en hel lista med nedtecknade villkor som skulle uppfyllas, men där tog jag allt fel!

Alla mina leksaker återbördades omgående! Kan ni tänka er! Åh, så lycklig jag blev! Jag fick tillbaka mitt älskade lektält, min mjukdjurskänguru och mina pingisbollar 🙂

Valpen däremot gnydde och av hans vilda snurrande runt, runt runt (blev lite yr i bollen av att titta på) och hoppande upp o ned var det lätt att se att han inte gillade uppgörelsen.

– Nåväl, det är så som förhandlingar om krigsbyte går till. Det är bara att lära sig, sa jag. Och faktum var att jag vann flest slag så det var inte mer än rätt att jag skulle få igenom merdelen av mina önskemål.

– Du ska inte gnälla, sa jag till valpen, du får säkert nya leksaker om jag känner mina människor rätt. Och kom nu ihåg att jag bestämmer först, sen mina människor o sen du. Valpen lade huvudet på sned och jag är inte säker på att han fattade men han lär sig nog efter hand.

Dags för sena lunchen!
Mjau på er missar!

/ Nimbus

Givakt och manöver!

Uppställning alla missar! Framåt marsch, höger om halt, givakt!

Samla trupperna för nu är det krig i Eskilstuna-land! Igår fick jag nog. Nu har den där lille valpen Isur inte bara fått av mina leksaker (visserligen gamla som jag inte längre använder, men de är fortfarande mina) utan även nya leksaker och värst av allt han håller att lägga beslag på min matte. Det går inte för sig!

Så igår förklarade jag krig med valpen, och nu ska han tuktas! Jag började med att förklara för honom vart skåpet ska stå när han intet ont anande lekte dragkamp med matte.

– Rrrrrreeeeewww rrrrrreeeeeeww, sa jag (vilket betyder att nu räcker det) och tog ett förmyndande grepp om nackskinnet på valpen, samtidigt som jag brottade ned honom på golvet.

Men när jag trodde att valpen hade fattat poängen och släppte mitt grepp hände något oförutsägbart. Valpen trodde att jag lekte med honom och hoppade på mig! Matte har i och för sig berättat att vi inte talar samma språk men en sådan tillsägning borde vara universell, eller? Nåväl tålamod, tänkte jag och gjorde om proceduren, upprepning borde göra susen för att poletten skulle trilla ned 🙂  Men icke! 15 gånger brottade jag skonsamt ned valpen utan klor eller att ta till andra vapen men tror ni att han begrep? Nej, och min enda slutsats är att det måste vara något som inte står rätt till där uppe eller är luffsar så dumma?

Skam den som ger sig! Idag ska jag samla krafter och planlägga inför nattens kommande rejder.

Mjau o gó lur, jag har en valp att tukta!

/Nimbus

Förslag till strategier lämnas nedan, tack 🙂

En luffs, jag har fått en luffs!

Tjenamors alla missar!

Som jag trodde har både husse o matte blivit komplett tokigt galna och tappat huvudena på backen! I söndags åkte de iväg tidigt och lämnade mig ensam hemma. Ja, inte var jag ledsen för det. Nej, tvärtom är det ganska skönt att få lite lugn och ro, lite tid till att filosofera över livets tillvaro, jaga silverfiskar i badrummet eller bara följa ett damkorn på sin färd genom luften.

När de kom tillbaka hade de med sig honom, lurvisen. Denne lurvis som matte har talat så mycket om och sagt att han skulle vara så söt. Fast inte lika söt som jag var hon snabb med att tillägga. Lurvisen var alltså en luffs! Där stod han i dörröppningen, en liten pälsboll som man likagärna skulle kunna ta för ett minifår, så mycket päls har han. Och sen till råga på allt så stod han och viftade på svansen!!! Hur vågar han, tänkte jag, det vet väl alla att man inte viftar på svansen när man ska hälsa på någon.

Matte och husse introducerade oss för varandra, och medan matte förklarade för mig att lurven var vänligt inställd (trots det faktum att han viftade hotfullt på svansen) att han bara pratade ett annat språk, sprang luffsen runt i hela lägenheten och sniffade på allt som fanns att tillgå. Sen gjorde han sina behov på vardagsrumsgolvet. Så barbariskt att inte ens kunna använda en låda, kattfnys! Matte sa också att jag fick ha lite överseende med luffsen, som hon kallar Isur. Eftersom han bara är en liten valp har han tydligen inte lärt sig allt än men jag fick lov att säga ifrån till honom när han inte begrep.

Som ni säkert förstår, kära vänner så har det varit ett par intensiva dagar, men jag börjar att få fason på den lille luffsen. Det är faktiskt inte så dumt med en till i familjen. Jag har blivit mer kultiverad och fått lära mig ett nytt språk, visserligen hundspråket men man får hålla till godo med vad som finns. Sen är det bra med en motionskamrat som hinner med mitt tempo. I sanningens namn så hängde matte inte med i svängarna. Ledsen att säga det matte, men så är det. Lurvis Isur däremot kan både jaga och bli jagad, men klättra i träd det kan han inte än.

Dags att tvätta pälsen! Hur många av er missar har en luffs?

Rrraauuuu
/Nimbus